leytonrocks

hej anna och emilias bloggläsare!

london är såå fint - me encanta! staden har verkligen gjort intryck på mig, men vad som ännu mer hänfört mig är de 8 (12?) herrar som girlsen delar lya med. det är musiken, lukten, maten, dygnsrytmen, städrutinerna och emigrationen som jag finner likväl främmande som intressant. de är så annorlunda.

idag har varit en superhärlig dag i mysiga miljöer med god mat och många goda skratt!

tack för mig

stina

är precis vad vi är.
frukta ej, imorn ska vi buda till oss en lägenhet.

Det är precis var det är det, för Stina, "Stinkey" Aspegren kommer till byn. Min by!! I cääääänt believe it! Men så är det och jag gillar det. Fett mycket. Men om några timmar kommer hon men stor sannolikhet vilja skjuta sig själv som tog detta beslut att just bo hos mig. För det är inte vackert. Min stackars lilla vän! Vad har jag gett mig in på? Har jag tur, extremt mycket tur, så kommer hon fortfarande att vara min vän även efter den här lilla vistelsen. Men jag vågar inte hoppas på för mycket. Jag har spekulerat en del kring hur hon ska fördriva tiden här i staden medan jag och den förlorade beatles-medlemen jobbar och sliter..? En sak är dock säker. Jag tänker för allt i världen inte låta henne vara i bangladesh-huset. Det är en sak som är säker. För då är jag ingen bra kompis om jag lämnar henne här. I mitt så kallade "hem" . För det är värre än lämna henne soptipp. Åh jesus. Hur ska det här sluta? Vårt rum tänkte jag ta itu med inom det snaraste. Dammsuga, städa, vädra, vilket för övrigt inte har gjorts sedan..., ja, aldrig, för vi har inte fått upp fönstret. Men nu så, har vi syre. Men man måste ju hålla andan för att leva länge i det här hushållet. Det har vi ju redan konstaterat. För övrigt är det en avloppsläcka ute i hallen, och det luktar inte hallon. Annars i köket, lagas det, håll i hatten nu, kotunga!!! Ja, ni hörde rätt! Med smaklökar och allt. Jag trodde jag skulle svimma. Anna bara; "whats that"? Hassan; "cowtounge". Jo tjena. Man vet aldrig var man stöter på för läckerheter på Ramsey Road inte. Men nu ska jag fixa lite för vid midnatt anländer hon. Det kommer bli en lång natt för det blir nog nattbuss hem i 2 timmar. Tunnelbanan går inte efter 00.-någonting men, men, 06.50 imorgon bitte är vi på det igen. Hej svejs så länge people!

/Emilia Russin

jag har fått så sjukt mycket nog.
jag är så arg att jag nästan skakar, mina äckliga bangladeshare kan, ursäkta mitt språk. dra åt helvete.
jag är så arg att jag bara vill skrika, och det gör jag. inombords
att man verkligen inte kan visa någon slags respekt för sina housemates förstår jag inte,
just nu sitter jag och väntar på att dom ska komma hem så jag kan skälla ut dom, bara få ur mig all min aggresions.
jag har fått nog.
emilia har fått nog.

men jag ser framemot ett fint bråk, för om det är något jag är bra på, så är det att vara bitchig.
let the bitch come out i say.

/ the bitches

önskar jag er alla,
klockan är snart sju och här sitter jag och glider.
idag ska jag förhoppningsvis börja min nya karriär som turistguide/biljettsäljare.
idag ska jag tydligen få min träning vad det nu innebär?
jag fattar ingenting.
sen ska jag iväg och kolla på lite lägenheter. spexigt

vad vi gjorde igår ska vi inte ens nämna,
men det var paradiset, god doft och allt annat underbart.
jobbigt säger jag bara!
I been to paradise and now back in hell.
ungefär


later/ velma

klockan äro tio i ett och jag är inte trött,
varför? för jag har inte gjort en endaste ansträgning av vare sig mitt mentala eller fysiska attribut.
vaknade tio i tron om att jag inte skulle jobba, jd aka mr.bean ringde elva och sa: you're working today.
fine by me tänkte jag. pratade med reginis på skype, och förberedde mig. kl två ringer jd aka mr bean: you're of today, restaurant is closed beacuse of the rain.
what the fuck? vilken mesig restaurang stänger pga av regn?
nåväl jag trallade runt lite mer i casa de bangladesh, åkte in till st james park, köpte hårfärg möte upp min bästis och tog en fika.
åkte till waterloo och väntade på min vän som dök upp efter ett tag.
drack en öl, åkte hem och nu sitter jag här och söker efter lägenheter som passar oss.
hih

och jag svär til gud om inte bangladesh håller käften snart går jag ut och skriker,
alla svordomar jag kan, innan jag får dårdimpen. seriöst
ingen av de jobbar i princip så det enda de gör är går runt i detta äckliga hushåll och gillar det?
skriker och gomar, luktar och saknar helt förmågan att städa. röker i badrummet och stänger av värmen.
kollar asiatisk tv och röker. som bostbindare( eller vad det kallas)
spelar musik till fem på natten och gillar det.
jag.har.fått.nog.

jag kommer behöva läggas in på psyke om inte jag kommer härifrån.


konstaterande: jag bor med bangladehare och jobbar med pakistanare.
mellanöstern loves me. men pakistanarna på jobbet är bra, de är trevliga, luktar inte och jag slipper se dom mer än på jobbet. bangladesharna har jag fått nog av.
om jag hade haft mer balls hade jag skällt ut dem, nu har jag inte det så jag nöjer mig med att hata de intensivt.

hatiskt inlägg men vad gör det om 100 år?

puss till alla som läser detta/ velma

något åt det hållet iaf,
jag har blivit med jobb! emilias gamla älskade restaurang bistro italiano vill ha mig!
starting today 1700-2100. mumha så glad jag blev, mindre glad blev jag över min öroninflammation inatt. den höll mig vaken till klockan fyra. en direkt reaktion och jag är faktiskt inte trött nu.
dock blev jag väldans besviken när jag kom ner i köket och såg att spisens knappar var borta?
så vi kan inte sätta på gasen.
frågade jag el bangladesh om hur man gör? njet.
tänker jag vägra betala hyra? jaa
funkade duschen imorse? det gick
tänker jag säga till någon? njet
tänker jag vägra betala hyra? JA

nu kom ångesten över mig igen.
varför? jo för att jag och min frid bor på ramsay road 165 i leytonstone.
inte ord kan beskriva hur förfärligt detta är.
därför ska jag nu fly mitt casa, åka till primark och köpa nödvändigheter, äta ett anständigt mål nånstans och åka till....JOBBET! halleluhja moment.

tydligen har jag även berikats med en pojkvän, inte fy skam va?
men emilia du ska veta att du alltid är nr 1!
och jag ber om ursäkt för jag åt ditt choklad innan

tjejbekymmer.

FRID/ ANNA

.....Jag ser det snöar, det var väl roligt, hurra! Nej, det var faktiskt  inte roligt alls. Vanligtvis brukar det vara det, men så var inte fallet idag. Det är helt vansinnigt. 10 cm snö och hela London kollappsar! Det är fullständigt vanvettigt, som min danska vän säger. Fast på danska då. Det var helt kaotiskt. Jag gick hemifrån kl. 08.02, tänkte att det var bra att vara i tid för det är säkert lite strul med tågen. Det var inte lite strul, det var MYCKET strul. Självklart går inga bussar så jag springer i snöstorm till stationen. Väl där väntar 3000 andra människor på att gå på ännu ett fullproppat tåg. Milda makaroner tänker jag, men jag får ingen panik, för jag var ändå ute i god tid tänkte jag. Trodde jag. Jag kommer på ett tåg och hoppar av i Mile End. Det skulle jag aldrig ha gjort, för den linjen jag ska åka med är stängd. Ändå stod det att den fungerade när jag kollade på internet innan jag gick hemifrån. Helt makalöst. Så jag väntar i 18 minuter på nästa tåg och byta vid oxford circus för att åka till victoria station. Jag blir en halvtimme försenad. När jag väl kommer till affären är det stängt. Jippi. Så jag går runt lite, men kommer tillbaka lite senare och ser att att det är tänkt. Det är två personer där, alla andra har inte kommit, och kom inte heller, förutom 2 st. Vi fick gå efter 4. Så 4 timmar senare sitter jag här, utan Elin och Anna. Var och lämnade Elin vid bussen i söndags. Sorgligt. Så nu är det bara två nötter kvar, men nu måste jag lägga mig, för jag måste gå upp typ kl. 5.....bara för att det har snöat lite. Det är inte klokt. Men hej babberiba koskit till middag!
/ EMILIA RUSSIN