leytonrocks

Det är precis var det är det, för Stina, "Stinkey" Aspegren kommer till byn. Min by!! I cääääänt believe it! Men så är det och jag gillar det. Fett mycket. Men om några timmar kommer hon men stor sannolikhet vilja skjuta sig själv som tog detta beslut att just bo hos mig. För det är inte vackert. Min stackars lilla vän! Vad har jag gett mig in på? Har jag tur, extremt mycket tur, så kommer hon fortfarande att vara min vän även efter den här lilla vistelsen. Men jag vågar inte hoppas på för mycket. Jag har spekulerat en del kring hur hon ska fördriva tiden här i staden medan jag och den förlorade beatles-medlemen jobbar och sliter..? En sak är dock säker. Jag tänker för allt i världen inte låta henne vara i bangladesh-huset. Det är en sak som är säker. För då är jag ingen bra kompis om jag lämnar henne här. I mitt så kallade "hem" . För det är värre än lämna henne soptipp. Åh jesus. Hur ska det här sluta? Vårt rum tänkte jag ta itu med inom det snaraste. Dammsuga, städa, vädra, vilket för övrigt inte har gjorts sedan..., ja, aldrig, för vi har inte fått upp fönstret. Men nu så, har vi syre. Men man måste ju hålla andan för att leva länge i det här hushållet. Det har vi ju redan konstaterat. För övrigt är det en avloppsläcka ute i hallen, och det luktar inte hallon. Annars i köket, lagas det, håll i hatten nu, kotunga!!! Ja, ni hörde rätt! Med smaklökar och allt. Jag trodde jag skulle svimma. Anna bara; "whats that"? Hassan; "cowtounge". Jo tjena. Man vet aldrig var man stöter på för läckerheter på Ramsey Road inte. Men nu ska jag fixa lite för vid midnatt anländer hon. Det kommer bli en lång natt för det blir nog nattbuss hem i 2 timmar. Tunnelbanan går inte efter 00.-någonting men, men, 06.50 imorgon bitte är vi på det igen. Hej svejs så länge people!

/Emilia Russin