djungelregler.
Nu är det jag som sitter i min ensamhet, och intar mitt dagliga intag av coca-cola. (Jag vet mamma, det är inte så bra, speciellt inte nu eftersom jag har planerat in sömn inom det snaraste.) Jag har övertagit Beatrice roll. Nu har jag tittat på när Rikard Palm ringer Tokyo. Igen. Det är så fruktansvärt roligt. Igår och idag har jag varit ledig. Igår var jag på intervju och provjobb på Superdrug. Jag fick det, ända tills jag sa att jag skulle åka till Sverige över jul, men det positiva är att de sa att jag kunde komma tillbaka när jag kommer hit igen. Jag ska säga upp min om typ 2 veckor. Om jag vågar hehe?
Åter till djungelreglerna. Det finns x antal stycken. Vi har även försökt pricka in vilka djur alla i huset representerar; Stacey, Tracey, eller vad hon nu heter, aka "Dolly" är lejonhonan. Hon är bossen liksom. Bestämd och aggresiv. Hennes pojkvän är ännu lite oklar. Den ena fransmannen är en apa. Lugn, sansad och förnuftig. Den andra är en surikat, eller hur det nu stavas? Ni vet Pumbas kompis i Lejonkungen. Jag skullenog säga att engelsmannen är en katt. Ganska liten och nätt. Kommer och går som han vill. Är för det mesta inte hemma och han äter bara micromat, vilket inte är så långt besläktat med kattmat när man tänker efter.
1. Ta inte upp eller undan något som inte är ditt. Det blir antingen ros eller ris, därför är det lite för riskabelt att chansa.
2. Ta inte upp något som är ditt heller för den delen. (Frivilligt, men gör det helst, för de andras skull.Detta kan verka lite oklart.)
3. Prata inte onödigt mycket med varandra, men var trevlig. Ett "Hey, how are you" kan alltid vara på sin plats, men det är inte säkert att det blir mycket mer än så, eftersom personen redan är påväg uppför trappan innan du själv hinner vara trevlig tillbaka. Det gåt dock inte att smita från detta när man väl är i köket. Då är det försent att fly. Antingen blir det en trevlig konversation, vilket det brukar bli med den ene fransmannen som kan prata hyfsat bra engelska. I annat fall blir det bara stelt. Jag föredrar alternativ 1.
4. Anna får fylla i med fler sen, för nu ska jag pyssla med annat. Borsta tänderna för att vara exakt. see ya, Cheers!
/ Emilia "Russin"
anna fortsätter djungelregler:
5. Fixa ingenting som är sönder, utan vänta tills nån annan gör det. och eftersom alla tänker likadant så är det ingen som gör det. dvs vi får leva i ett halvtrasigt hus.
6. köp inte saker som andra kan ha nytta av, tex; toapapper, sopppåsar, diskmedel, tvättmedel och andra nödvändigheter. detta leder i sin tur att alla har ett stort fett lager av precis allting, men dela med sig? acknej.
7. kom gärna med spydiga kommentarer(detta är chris aka engelsmannen aka kattens specialitet) tex: i didnt know you swedish girls know how to clean.
8. när någon mot förmodan gör något bra, tex städar upp i köket. så säg inte, oh how nice of you. utan bara bevaka arbetet med kritiska ögon som för att säga: i could have done that so much better than you. det är dollys avdelning
forts: jag har precis kommit hem efter en sjukt bra kväll!
ett stort steg för en liten människa, så här var det;
jag skulle göra det jag svurit på att aldrig göra, att gå ut själv.
smaka på det, gå ut i londons nattliv, det gör man bara inte. större töntvarning får man leta efter.men eftersom jag är en tönt så tog jag saken i egna händer, efter pepptalk med anna i glasgow så begav jag mig till hoxtorn i shoreditch för att ännu en gång kolla på kenan bell. smidig som jag är så tog jag mig ditt i ett nafs! väl där svepte jag två öl, för att komma i stämning liksom. sen satte jag mig ner i en soffa, helt sjäv med en massa sällskap brevid mig, tönt-anna.
jag börjar hålla på med min kamera för att se ut som jag gör nåt vettigt. då kommer det fram nån snubbe som oxå är fotograf, vi börjar prata och han bjuder på en öl. trevlans.
bandet börjar spela och efter ett tag så ser jason mig från scenen och skriker: my swedish girl! get up here!
sagt och gjort, jag går upp på scen. då säger han det värsta:
this is anna, she's gonna play keyboard in this song.
jag får en smärra panikattack, jag kan inte spela keyboard.
men, jag börjar plonka lite smått och tydligen var det godkänt. och jag fick stanna på scen resten av spelningen,
tönt-stämplen börjar tvättas av.
n'r jag väl kommer av scenen så får jag en lapp av den andra fotografen,
där står: here's my mail, i would love to see your photos, and I can fix you into some good concerts. jag blir nöjd.
mindre nöjd blir jag när jag inser;
fan jag har missat tunnelbanan!!
ve och fasa, men jag börjar gå mot bussen, jag hade bussbeskrivning and shit in my pocket.
väl vid bussen är det bara jag och en kille i dreads,
vi börjar prata och det visar sig att han oxå kommer från leyton. och detta kan vara världens underbaraste människa,
på bussen pratar vi om allt möjligt, han tipsar mig om bra ställen i london. sen helt plötsligt är vi vid sista stationen,
min panik infinner sig igen, vad händer då?
jo, drew(som dreads-killen heter) kompisar kommer och hämtar honom,
och tjejen som kör säger att hon kan skjutsa mig till leyton station.
praise the lord tänker jag, och får skjuts av ett reaggeband till stationen, fyfan vad jag skrattade!
väl framme vid stationen hinner jag gå 10m innan en polisbil stannar och frågar;
where are you going?
när jag säger home tittar de på mig som ett ufo och säger;
do YOU live HERE?!
när jag säger; yes unfortanetly skrattar de och säger; jump in, we're giving you a lift home.
sagt och gjort jag fick skjuts hem av en polisbil.
herregud. nu är jag tillbaka i djugeln,
och vem är vaken när jag kommer hem?
jo min emilia! så nu ska vi skvallra och sova alldeles för lite, imorn är en ny dag.
puss o kram/ anna
PS. rikard palm är min hjälte! DET är positivt!
Åter till djungelreglerna. Det finns x antal stycken. Vi har även försökt pricka in vilka djur alla i huset representerar; Stacey, Tracey, eller vad hon nu heter, aka "Dolly" är lejonhonan. Hon är bossen liksom. Bestämd och aggresiv. Hennes pojkvän är ännu lite oklar. Den ena fransmannen är en apa. Lugn, sansad och förnuftig. Den andra är en surikat, eller hur det nu stavas? Ni vet Pumbas kompis i Lejonkungen. Jag skullenog säga att engelsmannen är en katt. Ganska liten och nätt. Kommer och går som han vill. Är för det mesta inte hemma och han äter bara micromat, vilket inte är så långt besläktat med kattmat när man tänker efter.
1. Ta inte upp eller undan något som inte är ditt. Det blir antingen ros eller ris, därför är det lite för riskabelt att chansa.
2. Ta inte upp något som är ditt heller för den delen. (Frivilligt, men gör det helst, för de andras skull.Detta kan verka lite oklart.)
3. Prata inte onödigt mycket med varandra, men var trevlig. Ett "Hey, how are you" kan alltid vara på sin plats, men det är inte säkert att det blir mycket mer än så, eftersom personen redan är påväg uppför trappan innan du själv hinner vara trevlig tillbaka. Det gåt dock inte att smita från detta när man väl är i köket. Då är det försent att fly. Antingen blir det en trevlig konversation, vilket det brukar bli med den ene fransmannen som kan prata hyfsat bra engelska. I annat fall blir det bara stelt. Jag föredrar alternativ 1.
4. Anna får fylla i med fler sen, för nu ska jag pyssla med annat. Borsta tänderna för att vara exakt. see ya, Cheers!
/ Emilia "Russin"
anna fortsätter djungelregler:
5. Fixa ingenting som är sönder, utan vänta tills nån annan gör det. och eftersom alla tänker likadant så är det ingen som gör det. dvs vi får leva i ett halvtrasigt hus.
6. köp inte saker som andra kan ha nytta av, tex; toapapper, sopppåsar, diskmedel, tvättmedel och andra nödvändigheter. detta leder i sin tur att alla har ett stort fett lager av precis allting, men dela med sig? acknej.
7. kom gärna med spydiga kommentarer(detta är chris aka engelsmannen aka kattens specialitet) tex: i didnt know you swedish girls know how to clean.
8. när någon mot förmodan gör något bra, tex städar upp i köket. så säg inte, oh how nice of you. utan bara bevaka arbetet med kritiska ögon som för att säga: i could have done that so much better than you. det är dollys avdelning
forts: jag har precis kommit hem efter en sjukt bra kväll!
ett stort steg för en liten människa, så här var det;
jag skulle göra det jag svurit på att aldrig göra, att gå ut själv.
smaka på det, gå ut i londons nattliv, det gör man bara inte. större töntvarning får man leta efter.men eftersom jag är en tönt så tog jag saken i egna händer, efter pepptalk med anna i glasgow så begav jag mig till hoxtorn i shoreditch för att ännu en gång kolla på kenan bell. smidig som jag är så tog jag mig ditt i ett nafs! väl där svepte jag två öl, för att komma i stämning liksom. sen satte jag mig ner i en soffa, helt sjäv med en massa sällskap brevid mig, tönt-anna.
jag börjar hålla på med min kamera för att se ut som jag gör nåt vettigt. då kommer det fram nån snubbe som oxå är fotograf, vi börjar prata och han bjuder på en öl. trevlans.
bandet börjar spela och efter ett tag så ser jason mig från scenen och skriker: my swedish girl! get up here!
sagt och gjort, jag går upp på scen. då säger han det värsta:
this is anna, she's gonna play keyboard in this song.
jag får en smärra panikattack, jag kan inte spela keyboard.
men, jag börjar plonka lite smått och tydligen var det godkänt. och jag fick stanna på scen resten av spelningen,
tönt-stämplen börjar tvättas av.
n'r jag väl kommer av scenen så får jag en lapp av den andra fotografen,
där står: here's my mail, i would love to see your photos, and I can fix you into some good concerts. jag blir nöjd.
mindre nöjd blir jag när jag inser;
fan jag har missat tunnelbanan!!
ve och fasa, men jag börjar gå mot bussen, jag hade bussbeskrivning and shit in my pocket.
väl vid bussen är det bara jag och en kille i dreads,
vi börjar prata och det visar sig att han oxå kommer från leyton. och detta kan vara världens underbaraste människa,
på bussen pratar vi om allt möjligt, han tipsar mig om bra ställen i london. sen helt plötsligt är vi vid sista stationen,
min panik infinner sig igen, vad händer då?
jo, drew(som dreads-killen heter) kompisar kommer och hämtar honom,
och tjejen som kör säger att hon kan skjutsa mig till leyton station.
praise the lord tänker jag, och får skjuts av ett reaggeband till stationen, fyfan vad jag skrattade!
väl framme vid stationen hinner jag gå 10m innan en polisbil stannar och frågar;
where are you going?
när jag säger home tittar de på mig som ett ufo och säger;
do YOU live HERE?!
när jag säger; yes unfortanetly skrattar de och säger; jump in, we're giving you a lift home.
sagt och gjort jag fick skjuts hem av en polisbil.
herregud. nu är jag tillbaka i djugeln,
och vem är vaken när jag kommer hem?
jo min emilia! så nu ska vi skvallra och sova alldeles för lite, imorn är en ny dag.
puss o kram/ anna
PS. rikard palm är min hjälte! DET är positivt!
Kommentarer
Trackback
