leytonrocks

klockan är snart 00.00,
och vi börjar bli människor igen,
baksmälla är inte ens förnamnet. denna dag har inte beståt av något annat än frossa, ångest, huvudvärk, klagomål och extremt mycket tycka synd om sig själv.
för det var precis vart det var, extremt synd om oss.
men. vi var ju tvunga att fira att emilia slutade på bistro italiano, och när vi firar så gör vi det med stil. med bravur.
men grace. med stolthet.
trodde vi iallafall,men av döma av bilderna från gårdagen har vi inte mycket stil, inte mycket bravur, absolut ingen grace.
och den lilla stolthet vi trodde existerade är puts väck.
men vad gör det? vi hade kul, vi drack öl. vi dansade. vi åkte buss och sjöng markoolioo.
vi var på efterfest och pratade om indiana jones. med indiana jones.

vad bestod annars vår dag av?
kaffe, chips, bagels, tunnelbanor, bussar och ett jämt stirrande rakt ut i luften.
tanken; jag ska aldrig mer dricka har cirkulerat i våra huvud.

men det har den ju så många gånger för,
och vet ni vad? att vara bakfull tillsammans är faktiskt inte  fy skam.
skratta åt misären tillsammans är faktiskt riktigt roligt,

så nu ska vi fortsätta med det!

cheers!/ velma